2011

Vaknade upp imorse till en underbart vacker dag, denna sista dag på året... Solen lyser & allt är luddigt av frost. Snart bär det av med Bella & hundar ut i skogen för en lååång promenad, eller iaf tills mamma fryser för mycket...  =)

Under ett år så är det mycket upp & ner i livet, så är det för alla men ibland så blir det lite mer av det ena för en del andra. När man hamnar i mörkret & deppar, så kan det vara svårt att se & komma ihåg de ljusa stunderna man har haft. 
Några ljuspunkter har jag iaf skrapat ihop & det finns garanterat fler. =)

*Jag har genomfört Halvklassikern! =) Inga wow-tider, men jag har iaf gjort det. Mer än vad många andra har gjort. =)

*Jag har fixat att jogga dryga milen & detta var då inte under några tävlingsformer. Det lyckorus & stolthet jag kände efteråt, det var enormt! =)

*Jag har åkt skidor i 4,5 mil på rent jävla stön, för teknik vette tusan vad det är! =) Ni som har läst min blogg, vet ju hur den mardrömsresan var.... =)

*Jag har äntligen hittat en träning som jag verkligen älskar! =) Den håller oftast att ta knäcken på mig, men jag stönas med att komma tillbaka. ;)
Kan ärligt säga att efter första gången så hade jag ALDRIG gått tillbaka om jag inte hade bokat upp mig på fler pass & var säker på att jag strax skulle ha ett inbetalningskort i brevlådan...  =)
Sen är det ju givetvis den härliga gemenskapen som har blivit mellan oss 4-6 pers som oftast är med, som drar oxå.


Men mest av allt är jag givetvis stolt över min underbara dotter...
Vi har våra fajter men hon är underbar mitt lilla hjärta!
Älskar dig mest av allt i hela världen!!!  <3


Så, vad kan detta nya år ha att bjuda på? =)
Enligt min "personliga coach" Jessica, så går jag in i år 9 & det är utrensningens år. 
Så nu kommer det ryka, för här ska det rensas! =)
Saker som inte används ska bort. 
Personer som inte vill mitt bästa eller gläds med mig, ska inte behöva finnas runt mig.
Här ska det prioriteras glada tankar! =)
Tråkigheter kommer alltid att inträffa, sånt är livet... Men det är upp till en själv att göra det bästa av situationen, förr eller senare & när man är redo...


Jopp, nu damp det ner mer.  =)
Har ju fått några riktigt underbara vänner under året som varit... =)
*Jessi, du har petat på mig länge men jag har försökt ignorera det. Du har ett hjärta av guld & du har ställt upp mer än jag kunde räkna med!
*Mikael, du har stöttat mig & velat mitt bästa när saker varit jobbiga. Du har stöttat mig enormt i träningen & gjort att jag kommit längre än jag trott varit möjligt. Sen att jag fräser åt dig under träningen får du bortse ifrån. ;)
*Ulrika, du kom in som en oväntat frisk fläkt i mitt liv! =) Du säger sanningen utan för den delen vara otrevlig & får mig att se saker ur nya perspektiv.

Sen finns det även de som blivit nära vänner, om än i smyg... =)


Nu ska denna fina dag tas tillvara & promenaden är närmsta projekt.
Ikväll blir det mys med Bella! =)


Önskar Er alla ett Gott Nytt År! 

Dagens tacksamhet - Solen får mig att må så mycket bättre! =)


 

Livet är kortare än man tror.

Fick igår reda på att vår ena granne har gått bort helt plötsligt.
Inser hur snabbt allt kan gå, när man minst anar det...

Man ska verkligen ta tillvara på varje dag, man vet inte om chansen kommer tillbaka. 
Tänk om man inte får tala om att man älskar nån, saknar nån eller vad som helst, bara för att man tänker "jag tar det sen"...

Alla mina tankar går till dig Berit & er familj!  <3


Dagens tacksamhet - För varje dag som mina älskade finns hos mig!


 

Julen närmar sig med stormsteg!

Och idag fick jag en fin påminnelse om att den bara är 2 dagar bort... =)
Inget som var förväntat & därmed ännu mer glädjande. Tack för att du finns & tänker på mig, du värmer mitt hjärta... =)


Imorgon hämtar jag skruttan & drar till syster för byte av några klappar. På kvällen ska Bella & jag pynta samt klä granen. =) Får se hur länge div pynt får sitta kvar med tanke på den lilla huliganen, alias lilla Emma! ;)


Vet inte när jag längtade så till en jul senast (i vuxen ålder) ? Inte nu för klapparnas skull, har ju inte varit snäll i år heller så det blir väl inga fler.  ;) 
Utan av just den anledningen att jag ska få fira självaste julaftonen med min far! =)


Men saknaden efter morfar är oändlig.... Imorgon ska jag ta med Bella & sätta ett ljus...



 
 




 Det finns 3 som kan ta sig en "guess" från vilka dessa kommer... ;)













Dagens tacksamhet -  Överraskningar av den positiva sorten, tas alltid tacksamt emot! 
Så än en gång, tack! =)

Gammal kärlek rostar aldrig...

...men den kan bli väldigt dammig under en längre tid...
Sen är det något som gör att lite damm åker av, sen börjar det som en gång fanns krypa fram igen.
Svårt att tävla mot något sådant...

Fröken K & jag diskuterade om vilka som är nr 1 i livet & i ett förhållande. 
Med lite perspektiv på saker & ting så inser jag att jag nog hela tiden har levt i skuggan av detta, mer eller mindre. 
Hon undrar varför jag ständigt söker svar på saker som troligen kommer såra mig ännu mer... Ja, varför? Troligen vill jag ha svar på vad som blivit fel, ända ner i molekyl form, för att jag har någon fånig idé om att det hjälper mig att gå vidare. Varför i hela friden då? Troligen så blir jag bara ännu mer sårad... 
Hennes svar var snarare att jag inte tycker att jag duger. 
Visst, hon har en poäng där... "Om jag gör så här då, räcker det då? Kan jag bli lite mer älskad då?"
Snacka om att sträva efter det omöjliga!  =) 


Givetvis ska det finnas tjej/killkompisar, men de ska vara endast kompisar även om de är gamla ex.
Givetvis likadant för mig, jag ger inte upp mina killkompisar för en kille! =)
Kompisar, vare sig de är killar eller tjejer, så är det de som har hjälpt mig när det har varit jobbigt.
Jag vill vara den enda för någon, men inte allt...
Finns ett stort behov av närhet & kärlek, men behöver även mycket egen tid till det jag brinner för...


Fick igår en fråga om vad jag önskar mig av tomten... Gjorde som pappa & svarade "Fred på jorden eller en Porsche".  =)
Som svar fick jag att det inte är konstigt att så få har sett tomten med sådana önskningar. =)
Men jag får nog den bästa julen på många sätt, jag får fira den med pappa!
Utöver det, så önskar jag bara att jag för en stund fick krypa in i en varm famn & få en stor kram...
Men, det tror jag att min far kan hjälpa mig med...  
Och bättre än så kan det väl aldrig bli? =)




Dagens tacksamhet -  Till Anna som hjälper mig med hundarna när jag jobbar & till Ulrika som ställer upp när det är bus på gång & som jag givetvis kan bolla allt med. =)
Kram på er!!!


 

Japp, jag är nöjd som det är!

Det är nu konstaterat, jag är nöjd med bara Bella!  =)  Ska det bli några fler barn här, ja då kommer det allt behövas en karl med en jävla charm & övertalningsförmåga!! ;)
Passade syrrans 2 barn, underbara barn, men inser att jag inte räcker till. Men jättekul med några dagar då & då är det! =)
Och hålla reda på 3 barn till vardags, då inser man nog rätt snart att man har minst en arm för lite! =)
Stooor eloge till Er som har fler än 2 barn & inte har bläckfiskarmar...  ;)

Däremot så hoppas jag snart att jag får tillfälle att passa dem igen. Bella har så kul med sin kusin & hon tycker det är så kul att pyssla med minstingen. =)
Dock svider det i mammahjärtat när hon pratar om "när jag blir storasyster..." Det är ju ingen anledning att skaffa barn då + att det underlättar om man har nån vid sin sida...  =)

Igår kom de & plockade ner växthuset, whohooo! =) Ska bli spännande att se om vinrankan klarar sig utan skyddet från huset...

Idag blir det en tur till syster med sakerna som vi glömde ta med & sen ska vi även försöka ta oss till katternas grav. Skulle varit där med granris för länge sedan, ytterligare en sak som inte blivit av...

Idag är det Farsdag, min far är på Dominikanska & njuter, så vi får fira en annan dag. =)
Men jag tänker på honom... Han är den som i alla väder, oavsett vad, som har stöttat mig i alla år. 
Det finns ingen som min pappa & jag kommer aldrig att kunna älska nån mer än vad älskar honom!!!
Även nu, när jag ska vara vuxen, så tittar han till mig & håller ett vaknade öga på mig...  =)
Pappa, du gör så att jag aldrig känner mig helt ensam. 
Jag älskar dig pappa! 


http://www.youtube.com/watch?v=1GWQ-oDMG6g&NR=1



Dagens tacksamhet -  Till pappa, för att du älskar mig...


 

En helg av värme & skratt!

Äntligen!
Förra helgen var underbar, den tillbringades i en liten stuga i Ullared. Det var inte det som var det bästa, utan att jag var där med min kära syster!
När hade hon & jag egentid tillsammans sist? Utan barn & alldeles själva...
Många skratt, mycket vin, listor av olika slag skrevs & ännu fler skratt blev det! Ett & annat danssteg likaså. =)

Dock var jag inte lika populär när jag drog upp syster på morgonen, efter knappa 4 timmars sömn! =)
Men, det blev folk av henne oxå under dagen.  ;)

På söndagen så stuvades bilen full med allehanda fynd & sedan bar det av hemåt.
Borta bra men hemma bäst... Dock så var det ett hem utan Bella...

Imorgon skulle hon komma för att vara hos mig i ca 10 dagar, men ramlade in redan i eftermiddags. J ska jobba extra inatt, så jag tänkte att då får vi ju en extra kväll med lite mys. Ack vad jag bedrog mig! Strax innan kl 18 började Bella vilja att vi skulle gå upp & lägga oss... Jaha, men lite till kan vi väl mysa tyckte jag. Det gick ända till kl 18...  =)
Så nu ligger hon & sussar sött, lilla hjärtat! 

Imorgon blir en prövning, efter jobbet så ska jag handla & sedan hämtas syrrans barn. Båda två! =) 
Detta är något som Bella ser fram emot, även jag med en skräckblandad förtjusning. =)
Näe då, det kommer säkert gå hur bra som helst. Bella har beställt pannkakor, så då kan det ju bara bli succé. Eller hur???  ;)

På lördag kommer en, förhoppningsvis, nöjd köpare för att plocka ner växthuset. Äntligen en sak mindre att rensa i! =)

Bästa nyheten på lång tid, jag ska fira jul med pappsen på självaste julafton!
Konstig känsla, men det känns så skönt & avslappnat på något vis... Som att hitta hem...

En boost för mitt ego, jag joggade 1 mil igår! Fort gick det inte & tiden var kass, men målet var att jogga hela vägen & det gjorde jag. Tack M för draghjälpen! Hade jag varit själv & om inte orken hade tagit slut, så hade jag troligen gett upp av ren tristess!  =)
Nu är det bara att trimma tiden oxå!  ;)

Dagens tacksamhet - Tack till Ulrika, du finns & lyssnar. Du gör allt så "avslappnat", stort tack för att du finns!

Tack till M, för att du puschar mig så att jag inte ger upp. På något plan...

Tack till Å, som tittar till mig & vill mitt bästa. Du är min lilla beskyddar-ängel...  =) 

Vardag blir det av livet till slut

....frågan är bara när?
Hela förra veckan bestod av ett magont. Jag insåg att jag inte kommer ha Bella hos mig på nästan 3 veckor.  Igår så ville jag allt annat än att lämna henne ifrån mig, även om jag vet att hon har det bra... Tårarna forsade när de hade stängt dörren, trodde att de var slut vid det här laget... Hur mycket tårar kan man egentligen få fram?
Jag har får iaf henne till helgen, inte mycket men alltid nåt & den ska tillbringas med Bella i fokus!

Fröken K frågade om allt detta skulle få ta tryggheten ifrån mig? Hon satte ord på en känsla som jag inte kunnat identifiera tidigare, jag känner mig allt annat än trygg just nu. Hur hittar jag tillbaka till det efter alla år?
Varför ska jag behöva börja om? Det här var inte min plan, jag skulle ha en familj!
Inte sitta här ensam, med en känsla av att vara så tom, så tom & gråta ögonen ur skallen, det var inte så jag ville ha det!
Vem gav dig rätten att ta min familj!?!?!?!?


Ont, så ont gör det... Både i kropp & själ värker det något ofantligt...

 




Dagens tacksamhet  - Till Er som ställer upp fast jag inte orkar be om hjälp & stöd...



http://www.youtube.com/watch?v=-EtDqYHlF1M&NR=1

Livet går vidare, trots allt....

Det gör det, förr eller senare så går det vidare. Oavsett hur omöjligt det kan kännas för stunden, så stannar inte livet upp för att vänta in mig...

Det som är hårt är att kunna svälja all bitterhet... Veckan för mig själv, som blev en vecka i Dalarna, var det bästa som hänt på länge. Jag kände mig lättare än på länge, men visst så är det fortfarande surt & det blir inte lätt över en natt.
Jag kommer nog under en lång tid dras med misstro om folk...
Tack för vänner som försöker visa mig att jag har fel! =)

Det har oxå bevisat att de vänner som är tiotals mil bort, verkligen bryr sig om mig & finns här för mig, fast avståndet mellan oss... Tack snälla ni! Givetvis tack till er som finns på "hemmaplan" oxå. =)

Vissa dagar känns det verkligen som att det här blir bra... Sen kommer det en liten sak, ett ord eller bara en äcklig tanke, som får en att slå bakut! Gissa om min tunga är full i tandmärken, ändå slipper det ut ett & annat otrevligt emellanåt. Bitterkärring??
Ja, troligen!

Livet går vidare, sakta & med stapplande steg...

Det finns så mycket som jag kommer sakna från dessa åren... Värmen & omtanken från hela, stora familjen. Ni har gett mig ont i magen av alla skratt mer än en gång! =)
Alla minnen från resor & påhitt som vi gjort, det är så många år som bara försvann i djupet...
Hoppas att vi så småningom kan få nya & bra minnen tillsammans ändå, trots allt runt omkring?



Dagens tacksamhet -  All omtanke som har visats den senaste tiden, tack!

På väg mot nytt liv...

Dåså, då var nästan allt packat. Bara lite finlir kvar imorgon, innan cykeln är redo.
Imorgon fm bär det av uppåt, inget spikat utan bara lösa planer & det bär dit näsan pekar...
Tid för mig själv, ute i skogen... Bättre återhämtning kan man väl egentligen inte få?
Hoppas denna veckan kan få mig att komma vidare. Att släppa åtminstone en del av den enorma bitterheten jag känner, för annars så kommer jag snart må dåligt av den oxå...


I packningen ingår lite böcker, en fulladdad MP3 & ett block med tillhörande pennor. Vet att jag kommer behöva skriva av mig lite skit längs vägen. Mer behövs inte, utom möjligtvis en önskan om att det inte ska regna... ?  =)


Just nu känns det mest jobbigt att behöva lämna Bella, hundarna & katten för en sån lång tid... Men jag behöver det verkligen. Kommer säkert finnas de som tycker jag är en skit, men det är ju ingen nyhet! ;)




Dagen tacksamhet - Ulrika Kyrk, du värmer mitt hjärta med all din omtanke! 


 

Mer .................!

Ingen som behöver läsa längre än så här..... Det blir bara gnäll, men jag måste....

Varför, varför litar jag inte på min magkänsla? Varför stönas jag med att den är fel? Varför, när jag uppenbarligen har haft rätt? Varför!?!?!?!?

Med facit i hand, så har jag haft rätt i mycket av min oro eller åtminstone det jag funderat på...

Det räcker jag tänker på det, så skakar jag & mår illa!

Fy fan för livet ibland!!!

Ner på botten & kräla, igen....

Frågan är hur många gånger man ska hamna där, innan det är för sent & man inte orkar kravla sig upp igen?

Vilken gång i ordningen? Ärligt så skiter jag i det. Bara jag kommer upp & vidare. Det blir nog bra nån gång detta med.... Det måste det......... 

Ett stort tack till de vänner som vet, även bara en pytte-liten del, men som ställer upp & finns i mitt liv!

Hoppas ni vet att ni är guld värda i mina ögon & jag älskar er alla!!!

Dagens tacksamhet

Till dig * (som troligen inte läser detta) men som bryr dig om mig & vill att jag mår bra. Du vet hur läget är & det stöd som du visar dagligen, det hade jag inte räknat med. Så tack, för att du har blivit en vän (om än oväntad) i mitt liv...

 

...................

Livet går inte i den riktningen som jag hade planerat & visst kan jag gå med på det. Det som gör livet till skit just nu är omständigheterna som har lett mig in på denna väg...
Jag trodde att knuten löste upp sig, även om det är jobbigt. Men den knöt sig visst ännu hårdare & jag tror jag spyr när som helst!


Dagens tacksamhet

Tack Jessi för att du finns!

Blåser bort....

Jag är en fena på att förbereda mig...NOT!
Redan i skolan så var det råpluggande som gällde dan innan prov. Trodde det var nåt som det skulle bli ordning på när man, typ blev vuxen? 
Nu räknas jag väl kanske inte till den vuxna gruppen om man frågar vissa, dricker inte kaffe, gillar att tälta osv... =)
Så har vi ju det här med träningen inför alla möjliga sorters lopp & tävlingar... 
Det är lugnt, det är x antal månader kvar! =) Hoppsan, vart tog de vägen & varför är det bara ett par veckor kvar?!?
Japp, närmast ligger ju de berömda 15 milen av plågande av arsle, knän, nacke & ja, ungefär hela kroppen ska lida för att det saknas vettiga celler i skallen! =)

Förra söndagen var det dags. Från början var det sagt Säffle - Arvika t/r. Detta blev inställt & jag tänkte att då tar jag en egen tur med A. Skulle bli ca 8-9 mil i benen.
Där står jag med paniken krypandes, får inte ordning på pumpen, ringer A som har samma problem. De lyckas lösa detta & hon kommer med pumpen till mig.
där står vi i full mundering & pumpar däck för glatta livet! =)
Tror ni att det händer nåt då? Absolut inte!!!  Punka givetvis.... Bara att plocka in sakerna igen & få av sig de underbara blöjbyxorna! =)
Till affären på måndag, herr T börjar känna igen mig nu för han kallar mig vid namn... =)

Så, igår var det möjlighet att få till en tur om än på egen hand. Planen var ca 10 mil totalt.
Började med att försöka mig på att montera cykeldatorn, de som känner mig vet hur extremt händig jag är med elektriska/tekniska saker.... Till slut satt den fast iallafall & jag ska precis låsa garaget, då trillar det ner stora regndroppar! In med cykeln igen...
Plockade i ordning det sista & väntar på att regnet ska ta slut. Pumpar däcket lite till & drar ut cykeln än en gång. Denna gången hann jag låsa garaget innan det började droppa....
Vänta lite till & sedan iväg! =)
Tror ni att km räknaren funkar? Varför skulle den det!?
Hem igen & så fick J justera lite, att man aldrig ska kunna få göra nåt rätt på egen hand!?
Så iväg igen!
Har tröttnat redan innan jag är ute ur V-Bro... Men, bara jag tog mig in till stan så blev det med ens lite roligare. Här har jag ju inte cyklat på år & dag! =)
Sedan kommer man till de öppna sträckorna vid By, Nolby osv... Där trodde jag ett tag att jag skulle hamna i diket. Lite flashback från Tjejvättern ifjol! =)
Nä, här är vi stöniga & målet var Ekenäs, så det så! =)
Efter totalt 3,9 mil gav jag upp, då hade jag ca 1 mil kvar till målet. Vid det laget var det ganska så mörkt på himlen + att jag någonstans längs vägen hade tappat känseln i tårna!
Bara lite kallt.... Smalbenen hade jag nog tappat känseln i innan jag kommit till stan... =)
Vänder tillbaka & i Botilsäter, när kedjan hoppar ordentligt & kilar sig fast, då ger jag upp & ringer efter J att nu får han baske se till att komma å' hämta mig! Trampar på lite till innan jag möter honom & B, totalt 6 mil... En miss på ca 4 mil mot planen...
Men, jag skyller på blåsten & hoppas innerligt att vi inte behöver uppleva ett sådant lopp i år som vi gjorde ifjol...
Har jag tur, så hinner jag med en tur på måndag innan det är på allvar... 
Jag älskar att vara förberedd! ;)

Över till roligare cykel & nöjes-åkning!
På fredag bär det av till High Chapparal med Harleyn!!! =)
En helg med tält, bajamajjor, burnande hojjar mitt i nätterna & framför allt öl & bra musik! =)
Nu är sommaren här! =)))




Dagens tacksamhet


Jaaa, återkommer på den...

 

Lagen om alltings jävlighet?

Vissa dagar bara är sådana, de går ut för att jävlas så mycket som möjligt!
Har man riktig tur så börjar det med att man trillar ur sängen på morgonen, då vet man hur det kommer fortsätta... =)
Har en order/kund på jobbet som har förföljt mig med krångel i ett par veckors tid nu, intensivt! Natt till fredag drömde jag till och med om skiten! Ordern skulle skeppas på fredag men bara för att den var lastad så var det inte slut på problemen, absolut inte! Av nån anledning så tror jag denna kommer finnas kvar ett tag till... =)

Idag har humöret verkligen varit i botten... Droppen som fick det att rinna över var den nedrans telefonen jag har & teknisk som jag är, så är det omöjligt att få till det. Kommer troligen sluta med att jag får masa mig till Karlstad & lämpa över med en desperat min; "HJÄLP MIG!"
Nu har jag stängt av den, vill inte se på'n igen förrän den kan tänkas vara lite samarbetsvillig igen! =)

På eftermiddagen packades  ryggsäck med lite fika, in i bilen med hundar & Bella. Kursen ställdes in mot Duse där vi mötte upp kära syster yster & hennes 2 goa barn. =)
Lite bus i lekparken, en Corgi i ett vattenfyllt dike som var lika djupt som han är hög, ett evigt värjande mot knott & andra kryp & underbart väder = våren är här på riktigt! =)


Länge sedan syster & jag hade lite "egentid" tillsammans... Hoppas på fler tillfällen, saknar min syster! =)




Dagens tacksamhet

Tack älskade syster för att du finns!!!

Våren på ingång!

Yes! Igår såg jag den underbara bilen på stan, den som sopar gatorna!!! =)
Om det inte visar att våren är på G, ja vad är det då??

Med den känslan i kroppen, så kom man ifrån jobbet i ganska så vettig tid. Fick i sig lite mat & sen bar det ut i trädgården. Lite rensat blev det iaf... =)

Även om vårkänslorna infinner sig samtidigt med solen & gräset visar sig, så inser man att ödet inte alltid är på samma linje som man själv.

Sedan jag var liten så har mitt liv varit en tydlig bild hur det ska vara & bli... Undrar vid det här laget hur många ggr det har blivit lite knut & trassel på den tråden under vägen?
Hur man än kämpar, kan man aldrig undvika trasslet? Mer balsam kanske...? =)
Det är så tröttsamt att alltid ramla in i dessa knutar... Oavsett hur små de än är, så tar de onödigt med ork & tid ifrån allt annat....
Men, det som inte tar död på en stärker en & jag är övertygad om att allt har en mening här i livet. Även om det är väldigt svårt att se den ibland...
Tror att om man har en bild om hur man vill att det ska vara, bortanför den dära uslans knuten, så är det lättare att ta sig dit...

Nä, nu bär det av till träningen! =)



Dagens tacksamhet

Träningen & dess deltagare. Ni ger mig så mycket, tack allihopa! =)

Helvetes resan avklarad!

Då så, måndag morgon bar det av. Första anhalten var Torsby, där skulle frukost intas & Å skulle hämtas upp. Sedan fortsatte resan mot Mora! =)
Väl i Mora så skulle vi hitta en parkering, vilket snart visade sig inte vara världens enklaste uppdrag. Ska ju helst vara nära & inte kosta något... =)

Till slut så kom vi till mäss-tältet & gjorde en runda där som resulterade i div. shopping, mat & uthämtande av nummerlapp.
Sen var det ju till hotellet vi skulle också... Trots att det var jag som körde, så kom vi rätt på första försöket. Sicken skräll! =)))
Vi gjorde oss hemmastadda på rummet, diskuterade ännu mera om hur nervösa vi var & sen drog vi till ICA & shoppade massor av choklad! =)
På kvällen intogs middag i hotellets restaurang, klockorna ställdes på 6.00 & lamporna slocknade 21.30...

Klockorna ringer & paniken återkommer som ett slag i magen, godmorgon!
På med underställ & över ett lager mys-kläder, ner till frukosten, ät så mycket du kan klämma i dig. Vem vet när det blir käk nästa gång!?
Upp på rummet av med mys-kläderna, på med alla andra lager, på med pjäxor & iväg till bussen som ska ta oss till starten...

Väl framme vid starten så ställer vi upp skidorna & tar en sväng till toaletterna. Dessa ser vi knappt för den enormt lååååånga kön som ringlar stadigt bakåt, 20 min kvar till start...
Paniken för att folk ska bli griniga i starten om vi inte är där greppar ett stadigt tag om mig, börjar dra av mig överdrags kläderna medans vi står i kön. 
Väl inne på toa så inser jag att vid detta tillfälle så var det ingen bra idé med hängsel-byxor, alla jackor måste av. 
Förstår inte heller varför jag inte får av skidjackan? Ja just det, hade ju sätt fast klockan utanpå ärmen! 
Av med klockan, av med jackan, ner med brallorna, upp med brallorna, på med jackan medans man far ut från toan & springer till start området... 
Hittar inte mina skidor!!! Till slut så, där är de... Hör att nu minsann är det 1 min kvar till start, jo man tackar! =)
Får ner jackan i säcken, slänger iväg den, på med nummerlappen & står & knyter den då jag hör en vänlig röst -"Du ser lite stressad ut?"  (tror du det då!?) hade missat ena armen när jag satte på mig lappen, tack snälla människa som hjälpte mig!

På med skidorna & givetvis så ska ju dessa trilskas lite också... 
Hör att nu går starten & vart är Å??? 
Som tur var så hade vi ju hamnat ganska så långt bak, så det var bara att börja hasa sakta men säkert framåt & under tiden så skulle jag ju försöka få fast stavarna också. 
Nu vet jag att det är höger & vänster på dem också.......
Lyckan i detta är ju att jag hann ju inte bli direkt nervös över själva starten. =) 

Väl iväg så finns den gnagande paniken som funnits där hela tiden, tänk om jag inte lyckas innan spärrtiderna?

Hade relativt gott om tid på mig vid alla depåerna innan de skulle stängas, men ingen tid att söla för vem vet vad som väntar under nästa sträcka? =/

Fina spår var det för jag ramlade inte en gång! =)
När vi kom in i Mora & jag till slut fick se målet, då infann sig den väldigt bekanta klumpen i halsen. Men denna gången så höll jag tårarna på plats, med andra ord kunde jag nog tagit i lite mer...  ;)
Vilken underbar känsla att 4,5 mil senare vara i mål, jag hade faktiskt gjort det!!!

Å lyckades också, vi var så nöjda & trötta... =)
Efter dusch, genomgång av loppet & div. händelser längs vägen, så bar det av till restaurangen för käk. Denna gången var det lugnare, mindre folk & vi kunde verkligen sitta i lugn & ro å' bara va... =)

På vägen tillbaka till hotellet så såg vi ett vackert, grönt Norrsken. Det var vad Å iaf trodde, jag har aldrig sett det så jag sa inte emot... =) Men vackert var det!

På onsdag morgon blev det frukost & sen avfärd hemåt.



Dagens tacksamhet:

Att jag har mer att ge än vad jag tror...
Tack Å för att du delade denna dag med mig! =)

Märklig känsla!

I måndags var första måndagen på 4 veckor som jag inte tränade, måste erkänna att det kändes konstigt! Nästan lite abstinens... Det kan jag lova mina vänner, det har aldrig tidigare upplevts & förekommit i samma mening som ordet träning! =)  

Nästa märkliga feeling inföll idag. Dök upp till vår egna träning, vilket idag bestod av 3 st. =)
Insåg rätt snart att det här kommer bli en evighets lång timme, vi skulle springa!
De som känner mig vet att löpning inte är något som är min favorit syssla direkt... Dock så tog M snabbt täten & jag & C luffsade efter. =) Det roliga i denna historia är att jag kunde prata under hela turen (brukar inte vara en möjlighet i vanliga fall) + att jag hade inga problem att hänga med! =)
Så, ett stort tack till både M & C som gjorde löpningen till en rolig träning idag! =))


Igår så var jag & gjorde ett besök hos Jessica Lundbom Jensen, för en stunds vägledning.
(nu börjar mitt dravvel igen för den som inte vill läsa mer... ;)  )
"Träffade" min morfar, vilket var positivt men även lite jobbigt...


Fick reda på att jag har en rejäl utmaning i och med min dotter. Tack för den, kändes inte som om våra gnat skulle minska inom närmsta tiden i och med det! =)
Att jag var envis, nähä? =)
Att jag inte ska ge upp så lätt med saker som inte funkar på första försöket samt att jag ska göra det jag tänkt & funderat på en längre tid... Och sluta analysera allt så in i bombens mycket! =)
Vissa saker är lättare att ordna än andra om man säger så...
Ja just det, jag var trög också! =))
Det jag tror han tänker på, är att jag fick i stora drag samma budskap innan jul.


Imorgon blir "lill-tjejen" stor, hela 3 år fyller hon... Älskade hjärtat!


Fick underbart härliga nyheter idag, en av mina bästa vänner gifter sig i sommar! =)
All lycka till dem!!!



Dagens tacksamhet 

Att jag har funnit en träning som jag tror passar mig väldigt bra, nu är det bara att inte ge upp som vanligt... Eller vad säger du morfar? ;)

Saknaden....

Varje kväll när stjärnorna lyser, letar jag efter den som lyser allra starkast...
För mig så symboliserar den dig morfar...
Det är snart 6 år sedan du lämnade mig kvar här & det är ofattbart hur ont det fortfarande gör!
Från ingenstans så kan jag bara börja gråta, allt ifrån stilla tårar till att jag nästan inte får luft... 
Jag behöver dig nu, mer än någonsin... Behöver att du håller om mig & säger att allt kommer att bli bra, att allt ordnar sig till det bästa...


Du sa att jag hade tappat mitt mål i livet & det stämmer nog just nu. 
Lita på din känsla sa du, vad är den just nu undrar jag? Jag vet inte helt säkert...
Du sa även att jag ska inte lyssna på andra än mig själv & se till att jag mår bra. Allt detta är egentligen så självklart men ändå så svårt...


Det enda jag vet med säkerhet är att jag önskar att jag fick vara liten igen, fick krypa upp i ditt knä & att du höll om mig... Länge, länge...


Morfar, du kommer alltid att finnas i mitt hjärta... Älskar dig!!!




Dagens tacksamhet - Näsdukar! ;)

Sicket väder!

Sitter & tittar ut genom fönstret... Om det är snö eller fortfarande snö-blask, det vette tusan!
Och jag som ska ut & träna om en timme... Hade det inte varit för min tränings polare, så hade jag åkt raka vägen hem när det började! =)

Men, nu är vi inne på sista vecka. Sen är det semester i 5 veckor! =)))
Skämt å sido, jag hoppas vi kan hålla igång lite iaf... Annars kommer det ju att vara som att börja på ruta 1 igen. =/

Jag är fortfarande optimist, detta måste göra resultat! Förr eller senare iaf & troligen är det det sista alternativet... =)

Om 3 veckor kommer eld provet, måtte det gå bra för jag har ingen som helst lust att göra det igen. Nu gäller det också att hålla sig från allt vad sjukdomar heter, vilket kan vara lättare an gjort. =)

Nä, nu får det sista göras innan jag smiter iväg för ombyte. Ha en trevlig kväll allihopa!




Dagens tacksamhet :

Att jag har fått fast jobb på kontoret.
Nu vet jag att jag får stanna kvar här med mina goa arbetskamrater. Men det är ändå med en tår i ögat som jag säger "hejdå" till gubbarna på golvet....  =(

Vad säger man...?

Japp, då var dagens två matcher avklarade, utan någon större briljans! =)
Men vi har iaf kul ihop, nästan hela tiden... =) 

Dagen började på värsta möjliga sätt... Mitt morgonhumör är inte känt för att vara mjukt & vänligt i vanliga fall & när man blir totalt motarbetad, ja då flyger fan själv in & tar över!
Bella skulle åka till mormor så att jag kunde vara med & spela. Ena stunden jättekul & sedan så har hon ryckt av sig kläderna som hon äntligen fått på sig. Sen ska det inte borstas tänder, springas åt andra hållet & allmänt vrånga sig. Jag kände bara för att släppa allt & åka, själv... Blev en tur in i ett annat rum, stänga dörren & vråla av sig lite. Stod en Bella med stora ögon & stort leende på läpparna när jag kom tillbaka. =)
Till slut så kom vi iväg & jag fick henne lämnad hos mormor. De hade gungat, åkt pulka & fått besök av gammelmormor under dagen. Så hon hade haft det bra! =)


Tålamod, finns det på ICA? Jag behöver det desperat just nu! Inget tålamod & ett humör som vänder lika snabbt som vinden... Jag lider med mina nära & kära, tur att jag iaf  (tror jag) kan hålla mig i styr på jobbet, annars så är man väl snart av med det oxå! =)


Det positiva just nu är träningen, även om jag har mer eller mindre ångest varje gång jag ska dit & håller på att gå åt under själva träningen! =) Jag hoppas att den kommer ge lite resultat så småningom, den ger iaf en sjuhelsikes träningsvärk!!! =)


Lill-killen i familjen är numera inte så liten längre. Han har gått från att vara en söt liten valp med enoooorma öron, till en mer "Corgi" liknande hund. =) Söt, go & lyssnar nästan jämt. =)


Imorgon är det en ny vecka... Hoppas på bättre humör, en träning som går att ta sig igenom utan att fuska allt för mycket & en samarbetsvillig dotter... =)




Dagens tacksamhet ; 

M som får mig att se saker ur nya vinklar, även om jag ibland stretar emot. =) Älskade vän, du vet när jag behöver en stund med skratt & det ger du mig! =)

Ett stort tack till J, är så glad att du är en del av mitt liv igen! Hoppas vi aldrig tappar kontakten igen. Tack för att du får mig att le genom tårarna & att du finns där för en "kram" när jag så väl behöver det... Hoppas vi snart ses igen!

Kram på er!!!

Nytt år, nya förväntningar...

Japp, då var det dags igen då att ta sig i kragen & få sk. ordning på sitt liv igen. =)
*Träning - check, är anmäld. (är ju iaf en bra början...)
*Jobb - check, förlängd på kontoret tills sista augusti.

Önskan om;
*Ska finnas något som heter tålamod? Ja tack!!!
*Att jag & min familj får må bra...


Blev en dålig start på året med liiite sämre nyheter än jag kanske hade önskat. Men, varför är jag ens förvånad? Nu återstår det att se om året fortsätter på samma urusla bana eller om det kan vända till det bättre & det snart tack!


Den stora saknaden just nu är efter morfar... Känner mig tom & ensam... När jag tror att jag inte har mer tårar, så lyckas det ändå smyga sig fram nån liten krake...


Mycket tråk & gnäll nu... Men nu kan det väl iaf inte bli sämre? Nu siktar jag på bättre tider, inom alla kategorier! =)


God fortsättning allihopa! 

Dagens tacksamhet; En dag utan allt för mycket trots & bråk med Bella...