Delmål....

...är viktigt sägs det...
Jag skulle helst velat ha mina resultat igår, i flingpaketet & allra helst att någon hällt upp dem åt mig oxå.  ;)

Ibland behöver man lite distans för att hitta tillbaka.
Hitta tillbaka till lusten & saknaden efter något.
Denna gången kan jag inte sätta fingret på vad det är som triggat igång mig, men nu jävlar! =)
Bara att försöka att hålla ut oxå!!! ;)

 

Något som jag länge har önskat mig, i flingpaketet! =)

Nu pratar om jag rutorna, inte tuttarna.... Med den strl så skulle jag ju inte ens se mina hårt eftersträvade rutor!  ;)

 

 

Nya mål

Ibland så tappar man bort sig själv längs vägen av livet, anledningarna kan vara vilka som helst & otaliga. Kontentan är ändå, det blir inte som man tänkt sig...

För ca 1 år sedan så tappade jag allt vad träning var.
Innan dess så hade jag (i mina mått mätt & för att vara mig) tränat ganska så mycket. Det stöp mycket på att jag hade ingen barnvakt & på en Boot Camp som varar under 6 veckor = 18 träningstillfällen, kanske jag hade 3-5 barnfria ggr.
Just där & då så kändes det som att då kan det lika gärna kvitta, det gör ingen skillnad om det är 2 veckor emellan ett par träningstillfällen...
Detta har iaf blivit "ursäkten". 
Sedan vet jag att det är även andra saker som spelat in under tidens gång, att jag varken orka eller velat ta mig i kragen.
Jag har bara inte haft orken att bry mig, vissa stunder så har det varit en kamp att bara försöka att ta sig upp & orka sig igenom dagen...

Men även jag kan vakna till till! =)

Det hela började med ett "extra" pass med vår alldeles egna VD för Military Fitness.
Tommy kom upp & körde stenhårt med oss, både träningsmässigt & på disciplinen.
Just den där lite hårdare disciplinen har jag länge saknat & gick iväg om än lite tveksamt, formen var ju inte ens i närheten av att vara bra. Men man kanske inte skulle få denna chansen igen?
Hårt var det, jag hälsade även på ute i skogen en sväng & kollade vad frukosten bestått av... =)
Men jag fick en liten kick av det, även om jag nu hade ont i kroppen i en vecka efteråt. Syrran & jag summerade det som "pingvingång med ryggskott". Inga små lätta steg här inte....  =)

Igår kördes det ett avslutningspass där själva Mr. Fear från Gbg kom upp & hälsade på.
Ännu en kick i baken. 
Trots det "dåliga" första intrycket jag fick av honom under min 8 timmars ifjol, så gillar jag Niclas nåt så otroligt mycket!!!  =)

Sedan så har jag min kära syster, hon tar att jag svär över henne när hon försöker pusha mig. =)
Hon sa det sist då vi var ute & sprang, man blir ju förbannad men det är ju innerst inne på sig själv. Dock så är det ju den som är närmast som får ut för det... =)

Jag har en enorm utmaning framför mig under det kommande året, jag vet ännu inte hur detta ska gå till men den som överlever får väl se.  ;)

Kanske ska ta fasta på vad min massör sagt till mig;
"Så mycket som du presterar utan att träna, undrar hur duktig du skulle vara om du tränade".
Och ja, hon har väl en poäng där... =)
Någon elitsportare kommer jag aldrig att bli, men det kanske skulle gå lite lättare & färre "nära-döden" upplevelser....?  =)

Till helgen blir det dags för mitt först "Superpass" i Bunkern, skräckblandade känslor inför det.
Men jag får ju iaf träffa Niclas samt att vi får ju pannkakor, man måste ju se ljuspunkterna...  ;)


http://www.youtube.com/watch?v=CZfGMY0biN0


Ifjol var jag med, i år var syster med & nästa år kör vi tillsammans! =)
Dock körde jag ett litet race, offroad med syskonvagn & syrrans barn i samt Bella bredvid. Det var dock inte så lerigt men nog så svettigt att komma fram till mål i tid. Där fick man för att man skulle ta en "genväg".  =)


http://www.youtube.com/watch?v=HVUmyAkrhso