torsdag 17 februari 2011

Märklig känsla!

I måndags var första måndagen på 4 veckor som jag inte tränade, måste erkänna att det kändes konstigt! Nästan lite abstinens... Det kan jag lova mina vänner, det har aldrig tidigare upplevts & förekommit i samma mening som ordet träning! =)  

Nästa märkliga feeling inföll idag. Dök upp till vår egna träning, vilket idag bestod av 3 st. =)
Insåg rätt snart att det här kommer bli en evighets lång timme, vi skulle springa!
De som känner mig vet att löpning inte är något som är min favorit syssla direkt... Dock så tog M snabbt täten & jag & C luffsade efter. =) Det roliga i denna historia är att jag kunde prata under hela turen (brukar inte vara en möjlighet i vanliga fall) + att jag hade inga problem att hänga med! =)
Så, ett stort tack till både M & C som gjorde löpningen till en rolig träning idag! =))


Igår så var jag & gjorde ett besök hos Jessica Lundbom Jensen, för en stunds vägledning.
(nu börjar mitt dravvel igen för den som inte vill läsa mer... ;)  )
"Träffade" min morfar, vilket var positivt men även lite jobbigt...


Fick reda på att jag har en rejäl utmaning i och med min dotter. Tack för den, kändes inte som om våra gnat skulle minska inom närmsta tiden i och med det! =)
Att jag var envis, nähä? =)
Att jag inte ska ge upp så lätt med saker som inte funkar på första försöket samt att jag ska göra det jag tänkt & funderat på en längre tid... Och sluta analysera allt så in i bombens mycket! =)
Vissa saker är lättare att ordna än andra om man säger så...
Ja just det, jag var trög också! =))
Det jag tror han tänker på, är att jag fick i stora drag samma budskap innan jul.


Imorgon blir "lill-tjejen" stor, hela 3 år fyller hon... Älskade hjärtat!


Fick underbart härliga nyheter idag, en av mina bästa vänner gifter sig i sommar! =)
All lycka till dem!!!



Dagens tacksamhet 

Att jag har funnit en träning som jag tror passar mig väldigt bra, nu är det bara att inte ge upp som vanligt... Eller vad säger du morfar? ;)

tisdag 8 februari 2011

Saknaden....

Varje kväll när stjärnorna lyser, letar jag efter den som lyser allra starkast...
För mig så symboliserar den dig morfar...
Det är snart 6 år sedan du lämnade mig kvar här & det är ofattbart hur ont det fortfarande gör!
Från ingenstans så kan jag bara börja gråta, allt ifrån stilla tårar till att jag nästan inte får luft... 
Jag behöver dig nu, mer än någonsin... Behöver att du håller om mig & säger att allt kommer att bli bra, att allt ordnar sig till det bästa...


Du sa att jag hade tappat mitt mål i livet & det stämmer nog just nu. 
Lita på din känsla sa du, vad är den just nu undrar jag? Jag vet inte helt säkert...
Du sa även att jag ska inte lyssna på andra än mig själv & se till att jag mår bra. Allt detta är egentligen så självklart men ändå så svårt...


Det enda jag vet med säkerhet är att jag önskar att jag fick vara liten igen, fick krypa upp i ditt knä & att du höll om mig... Länge, länge...


Morfar, du kommer alltid att finnas i mitt hjärta... Älskar dig!!!




Dagens tacksamhet - Näsdukar! ;)




måndag 7 februari 2011

Sicket väder!

Sitter & tittar ut genom fönstret... Om det är snö eller fortfarande snö-blask, det vette tusan!
Och jag som ska ut & träna om en timme... Hade det inte varit för min tränings polare, så hade jag åkt raka vägen hem när det började! =)

Men, nu är vi inne på sista vecka. Sen är det semester i 5 veckor! =)))
Skämt å sido, jag hoppas vi kan hålla igång lite iaf... Annars kommer det ju att vara som att börja på ruta 1 igen. =/

Jag är fortfarande optimist, detta måste göra resultat! Förr eller senare iaf & troligen är det det sista alternativet... =)

Om 3 veckor kommer eld provet, måtte det gå bra för jag har ingen som helst lust att göra det igen. Nu gäller det också att hålla sig från allt vad sjukdomar heter, vilket kan vara lättare an gjort. =)

Nä, nu får det sista göras innan jag smiter iväg för ombyte. Ha en trevlig kväll allihopa!




Dagens tacksamhet :

Att jag har fått fast jobb på kontoret.
Nu vet jag att jag får stanna kvar här med mina goa arbetskamrater. Men det är ändå med en tår i ögat som jag säger "hejdå" till gubbarna på golvet....  =(