Saknaden....

Varje kväll när stjärnorna lyser, letar jag efter den som lyser allra starkast...
För mig så symboliserar den dig morfar...
Det är snart 6 år sedan du lämnade mig kvar här & det är ofattbart hur ont det fortfarande gör!
Från ingenstans så kan jag bara börja gråta, allt ifrån stilla tårar till att jag nästan inte får luft... 
Jag behöver dig nu, mer än någonsin... Behöver att du håller om mig & säger att allt kommer att bli bra, att allt ordnar sig till det bästa...


Du sa att jag hade tappat mitt mål i livet & det stämmer nog just nu. 
Lita på din känsla sa du, vad är den just nu undrar jag? Jag vet inte helt säkert...
Du sa även att jag ska inte lyssna på andra än mig själv & se till att jag mår bra. Allt detta är egentligen så självklart men ändå så svårt...


Det enda jag vet med säkerhet är att jag önskar att jag fick vara liten igen, fick krypa upp i ditt knä & att du höll om mig... Länge, länge...


Morfar, du kommer alltid att finnas i mitt hjärta... Älskar dig!!!




Dagens tacksamhet - Näsdukar! ;)