För att försöka reda ut situationen hemma så har jag beslutat att för stunden porta en av mina familjemedlemmar.
Igår tog jag honom i tassen & lämnade honom hos min syster.
Det svider i hjärtat men jag vet att han är på det bästa stället han kan vara just nu.
Känner en obeskrivlig tacksamhet mot syrran som ställer upp & som gör att jag kan skjuta på ett ev oundvikligt beslut en stund till....
