Det gör det, förr eller senare så går det vidare. Oavsett hur omöjligt det kan kännas för stunden, så stannar inte livet upp för att vänta in mig...
Det som är hårt är att kunna svälja all bitterhet... Veckan för mig själv, som blev en vecka i Dalarna, var det bästa som hänt på länge. Jag kände mig lättare än på länge, men visst så är det fortfarande surt & det blir inte lätt över en natt.
Jag kommer nog under en lång tid dras med misstro om folk...
Tack för vänner som försöker visa mig att jag har fel! =)
Det har oxå bevisat att de vänner som är tiotals mil bort, verkligen bryr sig om mig & finns här för mig, fast avståndet mellan oss... Tack snälla ni! Givetvis tack till er som finns på "hemmaplan" oxå. =)
Vissa dagar känns det verkligen som att det här blir bra... Sen kommer det en liten sak, ett ord eller bara en äcklig tanke, som får en att slå bakut! Gissa om min tunga är full i tandmärken, ändå slipper det ut ett & annat otrevligt emellanåt. Bitterkärring??
Ja, troligen!
Livet går vidare, sakta & med stapplande steg...
Det finns så mycket som jag kommer sakna från dessa åren... Värmen & omtanken från hela, stora familjen. Ni har gett mig ont i magen av alla skratt mer än en gång! =)
Alla minnen från resor & påhitt som vi gjort, det är så många år som bara försvann i djupet...
Hoppas att vi så småningom kan få nya & bra minnen tillsammans ändå, trots allt runt omkring?
Dagens tacksamhet - All omtanke som har visats den senaste tiden, tack!
