Våren på ingång!

Yes! Igår såg jag den underbara bilen på stan, den som sopar gatorna!!! =)
Om det inte visar att våren är på G, ja vad är det då??

Med den känslan i kroppen, så kom man ifrån jobbet i ganska så vettig tid. Fick i sig lite mat & sen bar det ut i trädgården. Lite rensat blev det iaf... =)

Även om vårkänslorna infinner sig samtidigt med solen & gräset visar sig, så inser man att ödet inte alltid är på samma linje som man själv.

Sedan jag var liten så har mitt liv varit en tydlig bild hur det ska vara & bli... Undrar vid det här laget hur många ggr det har blivit lite knut & trassel på den tråden under vägen?
Hur man än kämpar, kan man aldrig undvika trasslet? Mer balsam kanske...? =)
Det är så tröttsamt att alltid ramla in i dessa knutar... Oavsett hur små de än är, så tar de onödigt med ork & tid ifrån allt annat....
Men, det som inte tar död på en stärker en & jag är övertygad om att allt har en mening här i livet. Även om det är väldigt svårt att se den ibland...
Tror att om man har en bild om hur man vill att det ska vara, bortanför den dära uslans knuten, så är det lättare att ta sig dit...

Nä, nu bär det av till träningen! =)



Dagens tacksamhet

Träningen & dess deltagare. Ni ger mig så mycket, tack allihopa! =)

Helvetes resan avklarad!

Då så, måndag morgon bar det av. Första anhalten var Torsby, där skulle frukost intas & Å skulle hämtas upp. Sedan fortsatte resan mot Mora! =)
Väl i Mora så skulle vi hitta en parkering, vilket snart visade sig inte vara världens enklaste uppdrag. Ska ju helst vara nära & inte kosta något... =)

Till slut så kom vi till mäss-tältet & gjorde en runda där som resulterade i div. shopping, mat & uthämtande av nummerlapp.
Sen var det ju till hotellet vi skulle också... Trots att det var jag som körde, så kom vi rätt på första försöket. Sicken skräll! =)))
Vi gjorde oss hemmastadda på rummet, diskuterade ännu mera om hur nervösa vi var & sen drog vi till ICA & shoppade massor av choklad! =)
På kvällen intogs middag i hotellets restaurang, klockorna ställdes på 6.00 & lamporna slocknade 21.30...

Klockorna ringer & paniken återkommer som ett slag i magen, godmorgon!
På med underställ & över ett lager mys-kläder, ner till frukosten, ät så mycket du kan klämma i dig. Vem vet när det blir käk nästa gång!?
Upp på rummet av med mys-kläderna, på med alla andra lager, på med pjäxor & iväg till bussen som ska ta oss till starten...

Väl framme vid starten så ställer vi upp skidorna & tar en sväng till toaletterna. Dessa ser vi knappt för den enormt lååååånga kön som ringlar stadigt bakåt, 20 min kvar till start...
Paniken för att folk ska bli griniga i starten om vi inte är där greppar ett stadigt tag om mig, börjar dra av mig överdrags kläderna medans vi står i kön. 
Väl inne på toa så inser jag att vid detta tillfälle så var det ingen bra idé med hängsel-byxor, alla jackor måste av. 
Förstår inte heller varför jag inte får av skidjackan? Ja just det, hade ju sätt fast klockan utanpå ärmen! 
Av med klockan, av med jackan, ner med brallorna, upp med brallorna, på med jackan medans man far ut från toan & springer till start området... 
Hittar inte mina skidor!!! Till slut så, där är de... Hör att nu minsann är det 1 min kvar till start, jo man tackar! =)
Får ner jackan i säcken, slänger iväg den, på med nummerlappen & står & knyter den då jag hör en vänlig röst -"Du ser lite stressad ut?"  (tror du det då!?) hade missat ena armen när jag satte på mig lappen, tack snälla människa som hjälpte mig!

På med skidorna & givetvis så ska ju dessa trilskas lite också... 
Hör att nu går starten & vart är Å??? 
Som tur var så hade vi ju hamnat ganska så långt bak, så det var bara att börja hasa sakta men säkert framåt & under tiden så skulle jag ju försöka få fast stavarna också. 
Nu vet jag att det är höger & vänster på dem också.......
Lyckan i detta är ju att jag hann ju inte bli direkt nervös över själva starten. =) 

Väl iväg så finns den gnagande paniken som funnits där hela tiden, tänk om jag inte lyckas innan spärrtiderna?

Hade relativt gott om tid på mig vid alla depåerna innan de skulle stängas, men ingen tid att söla för vem vet vad som väntar under nästa sträcka? =/

Fina spår var det för jag ramlade inte en gång! =)
När vi kom in i Mora & jag till slut fick se målet, då infann sig den väldigt bekanta klumpen i halsen. Men denna gången så höll jag tårarna på plats, med andra ord kunde jag nog tagit i lite mer...  ;)
Vilken underbar känsla att 4,5 mil senare vara i mål, jag hade faktiskt gjort det!!!

Å lyckades också, vi var så nöjda & trötta... =)
Efter dusch, genomgång av loppet & div. händelser längs vägen, så bar det av till restaurangen för käk. Denna gången var det lugnare, mindre folk & vi kunde verkligen sitta i lugn & ro å' bara va... =)

På vägen tillbaka till hotellet så såg vi ett vackert, grönt Norrsken. Det var vad Å iaf trodde, jag har aldrig sett det så jag sa inte emot... =) Men vackert var det!

På onsdag morgon blev det frukost & sen avfärd hemåt.



Dagens tacksamhet:

Att jag har mer att ge än vad jag tror...
Tack Å för att du delade denna dag med mig! =)