Vem sa att livet är enkelt?

Och det är det väl egentligen, om man inte tänker, känner & bara flyter med.
Dessvärre så är jag inte funtad på det viset, önskar stundtals att jag vore det dock...  =)

Jag är makalös på att tänka, blir dock inget vettigt utav det! ;)
Näe, vänder & vrider på saker vilket resulterar i att allt som regel bara blir värre.

Önskar att jag tillhörde de som bara släpper saker & går vidare, de verkar kunna göra det så lätt. 
Inte jag inte.......

Saker som borde vara så enkla & som man ska må bra av, får mig bara att må dåligt mest hela tiden. Stundtals så orkar jag skjuta bort det, men det ligger hela tiden i bakhuvudet & gnager.
Jag sa att nu jävlar ska jag köra mitt eget race! Lyssna på min magkänsla & göra det som känns bäst för mig.
Likväl sitter jag här, med ont i magen & en ångest som bara växer sig större & större.

Jag vill så gärna, är så nära ibland... Men ändå är det något som håller mig tillbaka, något som stoppar mig innan jag kliver över den där sista millimetern...
Men VAD är det?
VAD är det som får mig att må så här?
Är det bara min bristande tillit eller är det ännu en gång en känsla som är befogad???

Hur jag än gör så får jag inga svar, bara de "vanliga" men frågan är om de kommer på repeat eller om de är äkta?

Det är så mycket jag vill just nu, men är det rätt val att göra?
Känner mig lätt stressad då jag snart måste bestämma mig för hur jag verkligen ska göra.

Sen är det denna eviga väntan på andra saker, när i helsike ska jag få svar!?

Näe, nu tar jag en dusch & kryper ner i soffan bland alla 4-bentingar, mys på hög nivå! ;)