Yes, I did it!

Vätternrundan - 30 mil på cykel, något jag aldrig skulle göra. =)



 

När Mia för ca 4 år sedan frågade om jag skulle med på Tjejvättern & jag frågade vad det var & fick svaret "10 mil på cykel" så skrek jag nästan rakt ut! =)

Men i vanlig ordning så ju mer jag funderade desto mer intressant blev det, testa gränser är ju något jag gör.... =)

Det slutade med ca 15 mil i benen inför cyklingen & i slutändan blev det en Tjejklassiker.

 

Året därpå blev det en Halvklassiker, med endast 7 mil i benen inför Halvättern på 15 mil... =)

 

I år väntade alltså en runda på 30 mil, start mitt i natten & en fasa över att rumpa & knän inte skulle hålla. Förberedelserna blev ca 10 mil i benen. Vem sa att man skulle ha minst 100 mil???  =)

 

Med ett skräckminne över hur Tjejvättern var (blåste halv orkan) så var man på nåt vis förberedd. Halvättern har jag egentligen inget minne av hur det kändes...

 

Så, hela Vätternrundan var faktiskt trevlig. =)

Visst, det var motigt stundtals men det ska det ju vara under ett såpass långt lopp. 

Redan under loppet så gick mina tankar åt att "Det här kan jag göra igen!"  =)