Vad är det som gör att vissa personer inte kan låta andra leva det liv de har valt?
Vad får de ut av att ständigt försöka förstöra för andra?
Inser de inte att de förstör för sig själva?
Om denna "någon" mot förmodan skulle lyckas, vad får denne att tro att den andra skulle vilja ha denna "någon" tillbaka?
Eller är det bara tillfredsställelsen att "om inte jag får, då ska fan ingen annan få heller"?
Att en del lider av en hel samling diagnoser är uppenbart, men även hos dem borde väl poletten någon gång trilla ner?
Eller?
Om det du säger är, mot all förmodan, sant så är det väl inget konstigt med det. Konstigare saker än det sker i familjer idag.
Att du inte vågar el kan komma med "bevis", visar bara vilken feg lite råtta du egentligen är.
Hade det varit sanningen du framförde, så hade du kunnat påvisa detta för länge sedan!
Att jag innerst inne är en riktig bitch, det vet de flesta om, så mucka för fan inte med mig!
Jag kan lura dig med att verka lugn & sansad, men det är oxå då du ska vara extra försiktig....
Jag kan sänka mig till exakt samma låga nivå som dig för att få tillfredsställelsen att se dig lida av dina egna metoder.
Lägg ner, för ju mer du försöker desto mindre lyckas du!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar